Graviditeten

Den 4 nov 2001 visade graviditetstesten positivt. En sådan lycka!!!! Beräknad förlossning var den 16 Juli.

Illamående och trötthet var de första symtomen, men vi var lika glada varje morgon som jag var illamående.

Den 20 nov fick jag en mycket liten blödning, inget att oroa sig fick jag höra, men efter några dagar med stor oro åkte vi in till Östra. Vi blev väl omhändertagna och det var så underbart när vi fick se det lilla hjärtat slå. Vår lilla var bara 4,3 mm, men hade redan ett hjärta som slog, fantastiskt!

Den 14/12 var det dags för inskrivning på Lerum MVC. Allt var bra och fler blödningar hade det inte varit.

På nyårsafton drar allt igång. Jag vaknar vid 5 på morgonen och upptäcker att jag har en blödning. Det var precis på dagen 12 fullgångna veckor. Jag var övertygad om att vi skulle förlora vår lilla när vi åkte till akuten på Sahlgrenska, så det var en underbar känsla när vi fick se hjärtat slå och en mycket livlig liten bebis sparka! Läkaren förklarade att moderkakan satt lågt och att det var orsaken till blödningen. Det kan bli blödningar då fick vi veta och detta var inget att oroa sig över.

10 dagar senare var det dags för det vanliga läkarbesöket på MVC. Fortfarande kvarstod en liten blödning, men det var inte konstigt enligt läkarna. Lugnad av beskedet så gick jag hem. Efter några timmar börjar det blöda desto mer och det blev akuten på Sahlgrenska igen. Allt såg fortfarande bra ut, men denna gång sjukskrevs jag för att vi som läkaren uttryckte det "skulle få ordning på det". Vi fick också veta att man kan ha småblödningar hela graviditeten när moderkakan sitter lågt så det var inget vi behövde oroa oss för eller söka akut för mer, utan blev det större blödningar skulle vi kontakta MVC i stället.

Jag upplevde det som att jag blödde mer när jag rörde på mig därför blev det sängläge som gällde.

Nästan 3 veckor senare fick vi komma till en specialist eftersom blödningarna höll i sig varje dag. Återigen konstaterades att moderkakan satt lågt men det var ingen fara annat än att om den inte flyttade sig skulle det bli kejsarsnitt. Ny bedömning skulle göras runt v 26. Innan dess behövdes ingen uppföljning trots blödningarna enligt läkaren. Dessutom skulle jag nu återgå till jobb och leva normalt, inte vara liggande.

Det fungerade i ett par dagar, sedan blev det akuten igen då jag fick en kraftig blödning. Cyklokapron skrevs ut och jag sjukskrevs igen. Ny kontakt togs med specialisten som nu höll med om att man kanske behövde göra uppföljningar oftare. Vi fick komma dit varannan vecka. Under veckorna fram till v. 22 kontrollerades aldrig fostervattenmängd eller barnets tillväxt.

Måndagen den 11 mars fick jag väldigt ont i magen. Kändes inte som värkar men fram på kvällen tyckte vi ändå att det var bäst att åka in. Vid ultraljudet såg man att det fanns väldigt lite fostervatten kvar. Vi fick stanna kvar och på morgonen den 12 mars såg man att det inte fanns något fostervatten kvar alls. Tydligen kan blödningar göra att hinnorna blir sköra och det börjar läcka fostervatten. Det hade läckt i minst 2-3 veckor utan att jag hade märkt det eftersom jag hela tiden hade blödningar.

När vi kom in togs också en hel del tester på mig vilket visade att jag hade fått en infektion. Därför fanns det inget att välja på och förlossningen sattes igång vid 11.30.

20.45 föddes Josefine, hon dog under förlossningen.

Obduktionen visade att Josefine var en frisk liten tjej. Däremot hittade man GBS som var en av orsakerna till att vi förlorade henne.