19 maj
CTG igen. Denna gången gick det fort, ca 15 min så var kurvan godkänd. Full
fart i magen och snittet låg på 125. Egentligen låg det nog högre för varje gång
det gick upp mot 160 tappade den kontakten för bebisen sparkade så. Kändes
mycket bättre.
Bara 5-7 dagar kvar till vi får träffa vår älskade bebis.
16 maj
Barnmorskebesök igen. Denna gången kände barnmorskan också och
livmodertappen var nu mjuk även om det inte var öppet mer än när vi var hos
läkaren. Skönt att det hänt något.
Järnvärdet har gått upp (beror
nog på jordgubbarna :-) ) så det är ju väldigt bra inför förlossningen.
Även denna gången låg hjärtljuden lågt så vi körde en CTG igen.
Det tog lång tid innan den blev godkänd, barnmorskan fick till och med komma med
festis för att det skulle bli lite mer fart. Men lagom till jag fick den blev
det lite mer fart.
Det kom någon varningstext också så barnmorskan kontrollerade med läkaren, men
hon sa att det var helt normalt och att kurvan var fin. Får väl försöka tro på
det.
Snittljud var 110
13 maj
Idag har jag varit på CTG kontroll. Detta för att det kändes så otäckt sist
när hjärtljuden var så låga. Fick sitta ganska länge innan den var ok och det är
ju alltid jobbigt.
Denna bebis ligger väldigt lågt men även om det känns otäckt säger de att det är
bra.
12 maj
Har idag pillat ihop lite tröjtryck till bebis och storebror
Såhär ser de ut:
11 maj
Idag har vi varit hos läkaren för samtal om igångsättning.
Vi har verkligen en underbar läkare, hon förstår och lyssnar och det betyder så mycket.
Det är samma
läkare som förlöste Josefine och som vi hade under graviditeten med William. Hon
förstod så väl min oro och igångsättning förstod hon också att vi ville ha.
Här rekommenderar de ju 38 fulla veckor för att minska risken att det blir
problem med andningen m.m så vi bad om att få det 38+0.
Hon kände idag
och jag var redan lite öppen, inte mycket, men det hade börjat och det hade det
ju inte gjort när de satte igång mig med Wille. Det är inte säkert att jag är
mogen så de kan ta hinnorna 38+0, men de sätter igång ändå eftersom jag svarade
så bra på det sist.
Vi skall dit igen på måndag om 1,5 vecka. Då känner hon igen och ringer och
bokar på förlossningen. Förhoppningsivs går det då att ta det dagen efter tisd
den 24:e, men skulle det vara jättefullt får vi vänta någon dag eller två, men
är ju ok.
Råkade också träffa en sjukgymnast som jag var hos för 2 år sedan när jag
väntade Wille. Hon frågade om jag hade provat TENS mot värken och det har jag ju
inte.
Hon hade en apparat och gick och hämtade den så nu skall jag få prova det.
Hoppas det hjälper så jag kan få lite mer sömn dagarna som är kvar.
9 maj
Var idag hos barnmorskan. När hon skulle kolla hjärtljuden så sjönk de
jättemycket.
Bm sa direkt att hon trodde det var på grund av att jag låg på rygg men ville
ändå köra en CTG.
Tur man är på rätt ställe där det finns sådana resurser i alla fall.
Jag blev såklart jätteorolig för jag såg ju också att hjärtljuden var väldigt
låga.
Vi gick i alla fall iväg och gjorde en CTG och den såg bra ut även om jag själv
tycker att hjärtljuden var mycket lägre än de brukar. Men som bm sa så är det
vanligt i slutet samt att det beror ju på om den sover och hur den ligger.
För säkerhets skull bad hon också en läkare titta på kurvan som sa att den var
perfekt så jag får försöka lita på det.
Känner nu hur oron tagit tag i mig ordentligt och den släpper nog inte förrän
bebisen är ute.
Jag har nu tid för första bedömning på onsdag och sedan på fredag skall jag göra
CTG igen (för orons skull). Hoppas kunna fortsätta så att ha kontroller varannan
dag den tid som är kvar, det är enda sättat att klara sig igenom den för mig.
2 maj
Idag har vi varit hos barnmorskan. Hon började med att göra ett ultraljud
för att säkert kunna säga hur bebisen ligger!
Och vår buse hade vänt sig igen!! Så nu ligger den rätt så länge det nu
varar....
Annars såg allt bra ut, hjärtljuden gick ner ganska mycket när jag låg på rygg
så det skall jag undvika.
Jag skall börja gå hos Anita 1 gång per vecka nu tiden som är kvar, det känns
skönt.
28 april
Besök på antanantalenheten på Östra. Vår lill* sparkade så svagt och jag
hade haft flera sammandragningar som gjorde ont under natten. Jag ringde
bm Anita som tyckte att vi skulle komma in på en kontroll.
När vi kom in började de med att köra en ctg. Oron var stor så det var underbart
när den såg bra ut.
Vår lill* sparkade väldigt mycket, men jag kände fortfarande inte mycket alls,
även om det var mer när ctg apparaten kom på.
Efter 2 timmars väntan kom vi in till läkaren. En fantastiskt gullig läkare som
själv förlorat barn så vi kände verkligen att hon förstod var vi kände och all
vår oro. Hon gjorde ett ultraljud och då visade det sig att busen hade vänt sig
i säte! Inte konstigt att det blev svagare sparkar eftersom det var händerna jag
kände i stället för fötterna!
Nu är det bara att hoppas att han/hon tänker vända sig igen, åt rätt håll denna
gången :-)
Fortfarande ligger bebisen lite under medel, ca 10%, men det är helt ok. Vikten var nu 2 145 g. Får se vad vår läkare säger när vi skall dit om 13 dgr för diskussion om igångsättning.
7 april
Idag har vi varit på ultraljud hos vår läkare. Bebisen vägde nu 1669 g
vilket är -8% vilket är helt normalt. Hjärtljuden låg på 127. Vi kunde
också se att bebisen övade andningsrörelser vilket är jättebra. Läkaren är väldigt förstående och
det känns så skönt. Det var ju hon som förlöste Josefine och var med oss hela
graviditeten med Wille.
Hon sa: Jag gissar att det inte är att tänka på att sluta testa för GBS v 34
(vilket de brukar). Nej, svarade vi samtidigt, det är inte att tänka på :-) Hon
sa det med ett leende och likadant när vi sa att vi ville bli igångsatta, då sa
hon: jag vet det. Vi har nu bokat den 20 maj för bedömning om jag är mogen för
igångsättning. Är det ok så blir det nog den 23:e. Men är jag inte mogen
kan det ju ta någon vecka till, sedan får de sätta igång ändå.
GBS provsvaren hade också kommit och de var NEGATIVA! Jätteskönt, bara 2 kurer
hittills.
4 april
Nu hade det vuxit desto mer. 4 cm på 2 veckor! Så nu är jag tillbaka på
kurvan, strax ovanför medel.
Nu låg bebisen inte på tvären så det var nog så att det var det som påverkade
sist.
Bad också barnmorskan gissa på kille eller tjej. Hon hade ingen bestämd känsla
men trodde nog mer på lillebror! Spännande :-)
21 mars
Besök hos barnmorskan. Symfusmåttet hade inte ökat alls de senaste 2
veckorna så barnmorskan gjorde ett extra ultraljud.
Hon gissade själv att det beror på att bebisen ligger i tvärläge och väldigt
långt ner och det stämde.
Känns ändå lite oroligt, men förklaringen är ju logisk. Hon tittade också på
fostervattenmängden och den såg normal ut.
10 mars
Ingen GBS. Känns nästan konstigt och faktiskt lite oroligt.
Det är ju så att GBS kan sitta någon annanstans än där de tar provet och då ser
vi det ju inte. Så på ett sätt hade det varit skönt om jag haft det snart så jag
får en penicillinkur så jag vet att allt är borta. Men självklart är jag ändå
glad att jag inte har det.
Massa sammandragningar har jag haft igen. Börjar nu sätta det i samband med
provtagningen. Det blir ju en retning på livmodertappen så det kan ge
sammndragningar.
7 mars
Nytt barnmorskebesök. Allt såg bra ut.
Lite festligt att hjärtljuden är precis som med Wille i samma veckor.
Spännande, allt annat skiljer mycket, men detta är precis samma. Tjej eller
kille, vi är nyfikna :-)
24 februari
Ingen GBS nu heller! Så skönt
23 februari
Massa sammandragningar. Korta och de gör inte ont, men kommer ofta. Kanske
har det varit för mycket lyft och spring med lilleman. Bm ordinerade så mycket
vila som möjligt närmaste dagarna.
21 februari
Bm besök.
Allt såg bra ut. Det är en livlig liten bebis vi har. Hjärtljuden varierar från
136-152. Järnvärdet har gått ner en del så nu skall jag börja äta järntabletter
lite oftare. Blodsockret håller sig bra trots en del godis innan provet :-)
10 februari
Ingen GBS! Underbart, bara 2 kurer hittills.
7 februari
Besök hos barnmorskan. Allt såg bra ut. Järnvärdet håller sig bra
fortfarander. Vikten rusar uppåt....
Hjärtljuden låg nu på 140, det varierar mycket.
6 februari
Vi har varit och köpt vagn!
Hade ute en annons och fick en massa svar. Ett var på precis en sådan vi ville
ha. Den var från -03 och endast använd 2 gånger, så det kändes som ett fynd :-)
Wille älskar den redan, nu väntar han bara på syrran/brorsan.
27
januari
GBS-testet negativt!!! Yes!
24 januari
Barnmorskebesök och GBS test. Allt såg bara bra ut och lill-bebisen
var väldigt livlig. Fullt ös med andra ord!
Det är inte bara min mage som mäts varje gång utan Willes också :-) Men min
växer lite mer.
Skall börja äta järntabletter för även om värdet är bra så går det stadigt neråt
så det kan vara bra att fylla på lite.
11 januari
Idag har vi varit på organscreening. Det var vår läkare som gjorde det, dvs
läkaren vi som förlöste Josfine och som vi hade med Wille. Det är en trygghet
att komma till henne. Hon gick igenom allt så noga och pratade samtidigt med oss
om allt hon såg och varför hon tittade på just det. Jätteskönt.
Allt såg bra ut och nervositeten släppte. Vi skall tillbaka till henne i v 32
för ett tillväxtultraljud om inget annat inträffar. Som det känns nu så känner
vi att det räcker eftersom vår barnmorska ger oss så mycket trygghet.
Vi frågade också om hon kunde se om det är en kille eller tjej, men hon sa att
det är alltför mycket gissning vid denna tiden så det gick inte. Vi får vänta
tills förlossningen, men det gör vi ju gärna :-)
5 januari
Jag hade rätt, GBS är tillbaka.
Bara att påbörja ny penicillinkur :-(
3 januari (17+6)
Nytt besök hos bm och nytt GBS prov taget. Förra provet togs 20 dec och det
var negativt. Men då var det bara 1 vecka efter avslutad kur. Gissar att det
kommit tillbaka nu, men vi får se.
Allt var i alla fall bara bra. Men Wille fick jag göra glukosbelastning i v 21
och nu är jag i 18. Värdena ser hittills väldigt bra ut, så jag hoppas det
fortsätter så. Hjärtljuden ligger ganska lika Willes, så kanske är det en
lillebror, eller så är det en lillasyster vilket Martina är övertygad om.
2 december (13+1)
SMÖRGÅSTÅRTA! Åh vad jag är sugen. Har tänkt på det hela natten så
idag var Wille och jag och handlade ingridienserna. Var precis likadant när jag
väntade Josefine.
14 december (15+1)
Besök hos barnmorskan. Inget GBS test eftersom jag precis slutat med
penicillinet. Skall tillbaka och ta det om 1 vecka.
Hjärtslagen låg på 145. Allt var bra i övrigt
2 december (13+1)
På väg hem från Linköping ringde vi bm. Tyvärr har GBS kommit tillbaka :-(
Så nu är det jag och kåvepeninen som håller ihop igen. Men, men förra gången
hade jag det redan v 9 och nu är jag i 14 så jag får vara glad för att jag varit
utan såhär länge.
2 december (13+1)
Idag har vi varit i Linköping och gjort NUPP. 60 mil fram och tillbaka.
En jättebra läkare som tog sig mycket tid och förklarade och pratade med oss.
Filma fick vi också göra.
Vi hade lägre risk än normalt för åldern, men inga jättelåga siffror vilket man
såklart hoppats på. Men läkaren tyckte absolut inte att vi skulle göra FVP.
Det tillkom något nytt för mig och det var att om man ser ett näsben när man gör
detta UL så är risken extremt liten att barnet har DS (gäller inte andra
avvikelser) och detta är helt nytt. Läkaren sa att han var den förste "näsbensmätaren"
i Sverige :-) Men detta kommer tydligen mer och mer.
På vår lill* såg man i alla fall ett väldigt tydligt näsben och det skulle man
alltså inte gjort annars.
Vi gjorde också en organscreening där man tittade jättenoga efter
missbildningar, men allt såg perfekt ut. Flöde till hjärta, njurar,
läpp-gomspalt m.m
Lite arg blev den allt när han höll på så länge och den är nog fortfarande lite
upprörd eftersom det sparkas en del :-)
Här är också en länk till detta med näsben
http://www.babycentre.co.uk/expert/557435.html
30:e november (12+6)
Besök hos barnmorskan och nytt GBS prov taget.
Allt såg bra ut, hb ligger på 136 så jag slipper järntabletter ett tag till.
Det lilla hjärtat tickade med 157 slag per minut, lika underbart att höra varje
gång.
2,5 kg har jag gått upp så det är ganska lagom
24:e november (12+0)
Första sparkarna känns, så mysigt!
Små, små fjärilsvingar känns det som.
18:e november
GBS-provet negativt!!!! Underbart!
16:e november (v 10+6)
Vi har hört ditt lilla hjärta slå!!!! 165 slag i minuten.
Allt såg bra ut och nytt GBS prov togs.
9:e november
Idag har vi berättat för släkten. Magen är stor så det börjar bli svårt att
dölja.
1:e november
Bm ringde, INGEN GBS! Hon var lika förvånad som vi! Det innebär att jag inte
alltid är bärare i alla fall och jag har sparat en penicillinomgång, skönt!
28:e oktober
Idag har vi träffat "vår" läkare. Hon gjorde UL och du hade vuxit till hela
1,5 cm! Din storebror fick inte se dig för han sov hela tiden. Läkaren och vi
var överens om att vi kör samma behandlingsplan som sist så det känns bra.
Efter läkaren var det bm besök och GBS provtagning. Allt såg bra ut och
järnvärdet hade gått upp. Lite vitaminer gör susen!
Alla räknar med positivt GBS prov eftersom jag troligtvis är en av dem som
ständigt bär det.
19:e oktober
Första GBS testet var bara ett urinprov. Bm ringde idag och sa att det var
negativt men visade på blandflora. Nytt test skall lämnas om 2 veckor. Då börjar
också GBS-proverna på livmodertappen.
14:e oktober-inskrivning
Efter UL var vi på inskrivning hos vår barnmorska på specen på Östra. Så
skönt att kunna ha samma barnmorska som med William. Alla värden såg bra ut,
lite högt socker men det berodde nog på coca-colan på vägen dit samt alla
vindruvor kvällen innan. Men skall redan nu försöka tänka på sockret eftersom
jag låg lite högt förra gången också. Min viktnedgång på 14 kg sedan
efterkontrollen var i alla fall väldigt positiv även för sockret.
14:e oktober-UL
Idag har vi varit på VUL. Läkaren frågar nästan med en gång
om jag kände mig gravid, hade mycket symtom, när jag tog positiv test, om testet
var starkt osv. Jag kunde inte se ngt på skärmen. Jag började få panik och sa
ser du inget, Nej, svarar läkaren. Men som du ser är det en störning precis där.
Det såg jag inte men paniken kom mer och mer. Till slut trodde hon sig se en
hinnsäck, men mycket liten. Jag var nu säker på att något var väldigt fel...
Läkaren säger då att normalt hade jag bett dig komma tillbaka om en vecka, men
jag känner att det inte är läge för det så vi går upp till gyn och tar en bättre
UL apparat eftersom denna inte är kalibrerad för vaginala ultraljud. Ni kan ju
gissa hur jag mådde då....
Vi kommer upp till gyn och läkaren startar undersökningen, så säger hon, där ser
jag hinnsäcken, gulkroppen OCH ett tickande hjärta!!!!
Så underbart och fantastiskt.
Hon tror dock att jag är några dagar kortare, men det var svårt att mäta så det
är inte säkert.
Det kan i så fall förklaras av att ägget kan "sväva omkring" lite innan det
fäster men grav hormonerna produceras ändå så man får positivt test men fostret
kan alltså vara några dagar yngre.
Tidigast man kan se ett hjärta är 5+1 enligt henne och enligt äl är jag 6+1 så
mitt datum står fast än så länge.
7:e oktober
Inget nytt, illamåendet håller i sig. Ständig hunger och redan +1 kg på vågen!
Har idag också beställt en storebrortröja till din storebror som vi skall ta på
honom när alla skall få veta :-)
29:e september
Illamående, illamående och illamående. Kex i sängen och smulor överallt
innan dagen kunde börja.
Har fått tid för ultraljud om 2 veckor den 14 oktober och Nupp test i nov-dec,
läkaren skulle ringa om exakt tid. Inskrivning hos vår underbara barnmorska blir
det också den 14:e, och då börjar också den eviga kampen mot
GBS.
28:e september
05.15, graviditetstestet visar positivt! Det bor någon i magen! Men
än så länge får inte pappan veta något.
Fram med kameran och ta kort på testet, sedan ner i sängen igen.
10.35 En fin kruka med små troll på och tillhörande blomma inhandlas på
blomsterlandet. På kortet står en webbadress
http://www.slottner.net/no5.htm
11.15 Telefon till den blivande pappan att han måste komma och hämta en sak
utanför jobbet. Han kommer ner och förstår ingenting, men mottar paketet.
11.30 En mycket glad blivande pappa ringer och frågar om det är sant!
27:e september
Oj vad jag mår illa. Ingen middag verkar god... men
hungrig är jag!