Tyvärr har vi denna gången en helt annan erfarenhet och kunskap som gör att vi vet att det faktiskt finns mycket att oroa sig för. Samtidigt får inte oron ta överhanden över den glädje och det mirakel som det är att vänta barn.

GBS är det som skrämmer oss mest eftersom vår lilla Josefine dog av detta.

Vi kommer att gå på Östra sjukhusets specialist mödravård, så vi känner trygghet i att de kommer att göra allt de kan för oss. Vi har samma läkare som förlöste Josefine och vi har stort förtroende för henne. Vår kurator Marie som var med när Josefine föddes finns också med oss under vår väntan, och det betyder mycket för oss.

När man blir gravid efter att förlorat barn tror många att man "glömmer" det som varit. Så är det inte och så vill vi inte heller att det skall vara. Josefine är vår dotter och kommer alltid att vara det. Att vara gravid igen är en källa till glädje och lycka som vi är väldigt tacksammma för, men det gör inte att vi glömmer Josefine. Vi är otroligt ledsna över att Josefine inte fick stanna hos oss, men vi är glada för den korta tid vi hade med henne. Hon är för oss ett fint minne och inte en sorg, sorgen är att hon inte finns med oss idag.

Hur man reagerar och tänker i olika situationer under en graviditet efter att ha förlorat barn är en ständig överaskning har vi lärt oss. Att höra hjärtljuden första gången var underbart, men det var också jättejobbigt då saknaden och orättvisan över att Josefine inte fick leva blev så påtaglig. Både hon och jag kämpade så och vid varje besök på akuten när vi fick höra hennes hjärtljud var det så underbart och en sådan lättnad att hon levde. Dessa minnen blev så starka när vi nu hörde hennes syskons hjärtljud..